Det största problemet för alla 40-talsjunkies därute (tjejer), är att de har oerhört svårt för att välja vem de vill vara. Ska de vara glädjeflickan, pinupmodellen, skökan? Ja, de tatuerar in henne på överarmen och köper hennes syndiga underkläder, applåderar burlesqueshower för att "det äntligen återkommer lite smakfull objektifiering av kvinnan". Dagens utvik är bara tragiska.
Eller, ska de vara den präktiga hemmafrun eller den dygdiga sekreteraren som på sin höjd visar smalbenen och lite arm? Ja, det vill de också vara. De vill ha kafferep, baka sju sorters kakor, leka mormor, gnälla över samtiden och dess brist på skönhet och moral.






Det är väl det som är fördelen med att försöka leva i en svunnen tid - eftersom att den är svunnen måste du inte välja om du ska leka att du är horan eller madonnan. Du behöver inte ta hänsyn till vilken klädsel som var konventionell för vilken grupp, allt det där är redan överspelat - ingen kommer höja på ögonbrynen om du går i korsett, underkjol och strumpbyxor med söm ena dagen och har på dig täckande ylledräkt nästa. Du kommer bara att vara en festlig 40-talstjej. Som fattat det där med tidsandan.

Kalla det vad du vill. Men särskilt hardcore är det inte.