Jag borde vara ute och göra någonting sånt här:



Det är den tiden på veckan. Istället har jag spelat poker med Henrik om vem som ska diska. Om jag åtminstone hade jobbat med min uppsats, så hade jag haft en ursäkt över att inte ha ett liv.

Imorgon är det en grej jag vill gå på på Mosebacke. De ska spela blues ute, på krogen, och inte bara på någon hysterisk lunch på Stampen dit bara gamla liggsår går. Men jag känner ingen som skulle uppskatta en sådan klubb.
Det här är förresten inte ett pity-inlägg, det är bara så det är. Jag gillar inte house, eller vad fan dagens ungdom nu lyssnar på för något, och jag känner inga på ålderdomshemmen som har lust att gå ut och festa med mig. Eller var house coolt 2002? Jag har några på facebook, vars sidor jag går in på för att hålla mig uppdaterad kring vad som händer just nu. I pågående form. Själv föredrar jag döda artister och döda filosofer, saker som var, i preteritum. Alltså är det svårt att ens hitta en klubb som jag vill gå till, och ännu svårare att hitta ett klubbsällskap som man står ut med.

Jag befinner mig alltså i klubb-limbo. När jag någon gång går ut så blir jag alltid förvånad över hur tråkigt det är. Vad festligt att stå och köa en timme för att gå på toaletten, behöva skrika för att göra sig hörd, betala runt 50-lappen för en piss-öl, samtidigt som en kille som ser ut att vara med i Gipsy Kings stirrar på en med någonting gillande i blicken. Jättefestligt. Jag har helt enkelt inte särskilt kul när jag är ute. Så, det man såg fram emot i fem år tills man fyllde 18 - utgångarna - visade sig vara ett elakt skämt. Jag önskar att någon hade berättat för mig att om jag a) inte gillar att dansa, b) inte har ett IQ under 100 och c) har en känsla för pengars värde - så skulle jag ändå inte gilla att gå på klubbar, vilket hade besparat mig år av trånande.

Jag som hatar att dansa, har väldigt hög IQ och är väldigt snål har alltså tre anledningar att inte gå på klubb. Jag ville bara säga det. Jag är nyktrare än IOGTs medlemmar och jag kommer inte på någonting annat att göra av detta faktum än att skriva ett långt blogginlägg som försöker visa på en korrelation mellan IQ och klubbande, till min egen fördel givetvis. Snälla skjut mig. Eller ge mig en öl.