Mitt ångestutspel om livmoderhalscancern har kostat mig en hel del tid. Hela helgen gick ju åt till att gråta och våndas och googla - varpå jag grät och våndades lite mer. Jag ligger efter, så jävla mycket. Jag ska ju för fan skriva uppsats. Dags att börja, kanske. Idag fick jag mail om en temakurs jag ska läsa också, psykiatrins historia, som om det inte räckte med att jag säkerligen har cancer OCH ska skriva uppsats.

Jag medger motvilligt att det verkade ganska intressant. Och jag behöver distraherande moment i min vardag. Annars kommer jag bara att googlediagnostisera mig och upptäcka att jag har någon ovanlig infektion med dålig överlevnadsprognos.