Kanelbullens dag kan gå och hänga sig. Visserligen var den igår, men i alla fall. Jag kan inte nog poängtera hur irriterad jag blir på folk, eller nej - kvinnor, som bara "åh, nu är det kanelbullens dag, YES - fritt fram att frossa!". Ungefär det här läste jag på Ebba von Sydows blogg. Som om man behövde en ursäkt för att äta en kanelbulle. Låt bulljäveln tysta mun. När inrättades kanelbullens dag egentligen? Det krävdes väl ett sådant genialiskt tilltag av caféerna och bagerierna för att få kvinnor att äta bullar i dessa tider. En fet och sockerstinn brasklapp.

Själv kan jag knappast kosta på mig en sådan kaloribomb i dessa dagar. Jag har gett mig själv en kalorigräns igen. Uppenbarligen, som man kan lista ut av ovanstående, är jag inte typen som behöver en ursäkt för att tillåta mig själv att äta. Och uppenbarligen är det inte hållbart att jag äter helt utan kontroll, för det kan gå utför och nu bromsar vi den utvecklingen här. Bra.
Jag kunde iofs baka en lätt-variant men det är ju helt meningslöst. Det är också en ursäkt. Jag håller inte på med sånt. Jag äter mat och ibland äter jag mindre av den för att kompensera för att jag är genetiskt predestinerad att bli en valross.

Nu ska jag dessutom ge mig ut på promenad i hällregnet. Jag har en regnkappa så det ska gå fint.