Förresten har jag klippt lugg igen. Allt är som vanligt. Jag har en sån jävla stor panna så jag ser ännu mer ut som en kromosomfelsmänniska utan min lugg.



Och ja. Jag kan inte se avvslappnad ut på bild. Antingen gör jag ovanstående surmin. Lite plutiga läppar och lite I don't give a fuck tror jag i min enfald att bilden kommer att utstråla. Istället utstrålar jag det mest föraktliga av allt: dumhet. Jag ser dum ut. Jag ser ut att vara tappad bakom en vagn. Och så ful då förstås, men den var ju självskriven. Dum och ful, tack ansikte, för att det är vad du genast signalerar till min omvärld.

När jag inte gör surminen gör jag andra, överdrivna miner. De här bilderna hamnar aldrig på internet, förrän nu då. Till exempel:



Men. Då kanske ni tänker att de allra bästa bilderna på mig är tagna när jag är helt omedveten om fotografen, när fotografen inte är mig själv. Så är det tyvärr inte. Så fort jag inte gör mig till ser jag fantastiskt nog ännu värre ut. Jag ser ut som om jag borde ta mig hem till där jag bor, i en annan del av Köping. Varenda bild av mig är således en besvikelse, en spark i skrevet på min självkänsla. Och de värsta bilderna är de som hamnar på facebook. Som om man inte redan ville slå huvudet blodigt mot en tegelvägg vid blotta åsynen av sin egen spegelbild, så ska man dessutom vara tvungen att vältra sig i eländet på internet. Sitta och grina medan man untaggar alla bilder. Fundera på att ta en överdos alkohol + sömntabletter. Så allvarligt känns det. Det känns som att de vill att jag ska ta tillbaka allt jag går omkring och hoppas om mitt eget utseende.

Så, detta är ett meddelande till allmänheten. Hej alla. Jag har gett upp nu. Jag erkänner: jag är ful. Jag tänker inte försöka falsifiera denna tes något mer. Därmed behöver ni inte belägga den i form av mer bildbevis.

Och förresten. Den som säger, skriver eller tänker att "åh sådär skriver hon bara för att hon vill att man ska tycka att hon ä snygg" - nej. Jag är 25 år inte 14, jag håller inte på med sånt där längre. Jag har helt enkelt kommit till den rationella insikten att jag inte är snygg enligt gänse föreställningar om denna egenskap. Jag kanske är snygg i Henriks ögon, men inte i mina egna och, låt oss inte hymla om det; inte i särskilt många andras heller.