Kissie, bloggfjortisen from hell, har startat en kampanj emot baranfödandet. Jag tycker att det är fantastiskt. Jag tror att jag måste stödja den kampanjen, åtminstone i tanken. För jag vill nog aldrig ha barn,  trots allt.
Och när man läser kommentarerna som hon får, från mammor bland annat, så känner jag mig ännu mer stärkt i min övertygelse. Jag vill inte ha ett liv där jag känner mig manad att lämna Tyra Banks-kommentarer om hur fine-looking min kropp är sedan jag fick barn, på en tonårstjejs blogg. Det är ju ett helt absurt beteende. (Jag tänker mig att de sitter framför en tjock-skärm i Skarpnäck och gestikulerar som en svart kvinna som heter Shareetah eller så, knäpper med fingrarna och knycker på nacken).

Bara det här, högst troliga framtidsscenariot får en att rygga från barnalstrandet. Sen finns det ju allt det andra:
- Du får inte supa eller röka på minst nio månader.
- Du får inte äta någon god delikatessmat heller. Allting som är gott kan du kasta i soptunnan. Det finns att läsa om i livsmedelsverkets kostrekommendationer för gravida. Obs, skriv inte ut dem, papperet i din skrivare kommer ta slut.
- Trots denna svältdiet kommer du att gå upp i vikt. I slutet kommer du vara sprängtjock och vagga dig fram genom tillvaron. Helt hjälplös. Och jättesvettig.
- Lägg till graviditetsbesvär så som illamående i början, vattenansamling, foglossning, och spontana gråtattacker. Förutom de vanliga besvären kan du råka få havandeskapsförgiftning - ja, låter det inte härligt så säg.
- Sedan ska ju barnet ut också. Tre dygns terrorsmärta kan man väl höfta på att det rör sig om. Du kommer att spricka upp och bajsa på dig. Ofta inför din partner som du var dum nog att ta med dig.
- Ok, sen har du barnet. Nu kan du glömma att få sova dina åtta timmar på något år. Mjölkstockning, såriga bröstvårtor, konstant migrän, känsla av att vilja ta en kudde och kväva barnet, hot om vräkning från lägenheten.
- Sen går barnet på dagis och är sjukt hela tiden. Det är inte dagis fel, barn genomgår bara en ansenlig mängd infektionssjukdomar de första åren, innan immunförsvaret fungerar som det ska. Försök förklara det för ditt jobb.
- Om du nu har ett jobb att gå till. Prospective mothers är ju inte sådär jätteheta på arbetsmarknaden.
- Har du ett jobb kan du räkna med sämre lön till följd av utebliven löneutveckling när du var hemma med ungen. Generellt tar mamman fler vab-dagar och blir impopulär på hela arbetsplatsen. Förutom det så är modern även inofficiellt anställd på Hemmet AB, där hon arbetar utan ersättning all den tid hon inte är på jobbet.
- Har du någonsin betänkt hur äckliga och fula 9-12-åriga barn är? Så fort de växt till sig lite ur barnkroppen så ser de helt förjävliga ut. Hur ska man kunna behålla sin kärlek för barnet under den här perioden?
- När så barnet äntligen växt till sig till lite mer sansade proportioner är det dags för högstadiet och puberteten. Den här perioden behöver ingen närmare presentation.

Så tänkte jag igår, när jag enligt min egen att-göra-lista hade kunnat ha så mycket annat för mig. Men vad är då meningen med barn? Jag förstår att de ser söta ut och att det är gulligt när de säger fel hela tiden. Men utöver det då? Jag tror att jag vill ha en hundvalp mer än jag vill ha ett barn.