När man, som jag, lånar all kurslitteratur i den utsträckning det är möjligt, får man på köpet alla tidigare låntagares kladdiga marginalnoteringar. En gång lånade jag, i lite mer privata ärenden, en biografi om Fransisco Franco som var i det närmast fullklottrad med kommentarer till texten. Kommentarer som inte undanröjde att personen bakom dem verkligen beundrade Franco och var missnöjd med att han inte i boken framställdes som den verkliga hjälte han var. Det var utrop om att Francos meningsmotståndare var "tjocka" och direkta ingripanden i texten med okontrollerat rasande handstil: (SIC!!!), överstrykningar och nya ordval, för att göra oss efterkommande läsare uppmärksamma på vilken smörja det rörde sig om. I alla fall så gjorde det här biografin om Franco flera snäpp mer underhållande. Det är lite som att hitta en skatt, att låna en bok som någon blottat sina tankegångar i marginalen på.

Den här sortens marginalanteckningar förekom även i Freuds Vi vantrivs i kulturen. Uppenbarligen är jag inte den första att tänka: