Nu ska jag gå till ett seminarium om att skriva en idéhistorisk uppsats. Det är meningen att jag ska ha ett ämne också. Det har jag förstås inte. Men jag har ingen panik. Det är ju skitlång tid kvar. Jag har heller inga uppslag. Bara några väldigt lösa trådar, typ: Baudrillard eller Lacan. Vad fan ska man hitta på av det?
Men jag tror att det är dumt att välja någon för modern teoretiker som utgångspunkt. Det kan komplicera saker och ting. Jag borde istället satsa på att utreda något begrepp hos Aristoteles. Men jag har alltid haft svårt för att känna mig genuint intresserad av antiken, medeltiden också, det finns för få referenspunkter. Jag är inte en sån som fascineras av det och bara "wow, de måste ha tänkt såhär". Jag blir bara trött på att inte känna igen mig.

Men jag måste iaf uttrycka min stora glädje. Nästa kurs kommer vi fortsätta med att läsa böcker och sedan diskutera dem på seminarier - ett väldigt roligt upplägg redan från början. Men nu har vi tragglat oss förbi de riktigt gamla texterna, så det blir ännu roligare. Vi kommer att läsa de Beauvoir, Sartre, Fanon, Nietzsche, Butler, Freud, Weber, med mera. Jag tror att det kommer bli ganska roligt.
(Jag hoppas typ att mina kursare ska vilja fortsätta ha typ en bokcirkel med mig efter den här terminen, för jag kommer att sakna det så jävla mycket).