get you yet - the gore gore girls
Om ungefär två veckor fyller jag 25. Jag blir steriliseringsmyndig och får rätt att ha en quarter life crisis.
Det gör mig lite rädd. Jag är inte så rädd för själva åldern, för jag har för länge sedan kommit till en acceptans om det faktum att jag inte gick den konventionella vägen in i vuxenlivet. Den konventionella as in: avslutat gymnasium - jobba som bartender i Australien i ett år - börja läsa till civilekonom - börja jobba. Så det gör mig inget att jag inte "kommit längre".
Det som gör mig någonting är att jag kanske måste ha en fest, och att det måste vara den roligaste festen i hela mitt liv. Och så det där med att ingen kommer vilja komma. Om min 25-årsfest var en film så skulle Todd Solondz ha regisserat och skrivit manus.
jag förstå inte att folk reser till Asien/Australien för att hitta sig själva. Kan man inte hitta sig själv i New York, eller på tunnelbanan?
Hej, skulle du kunna vara snäll och rösta på mig i den här fototävlingen? :)
http://microsites.nokia.se/6220/index.php?thanks=1#/grid/1/5/date/5185986
Det skulle vara supersnällt och jag skulle bli skitglad!
PS. Du kan även vinna en mobiltelefon när du röstar :D
Snälla älskade älskling.
25 är som en vindpust! 50 är som en orkan!
Livet bara fortsätter och blir bara bättre och bättre.
c: tydligen är det fel klimat, men jag är bestämd på den punkten: jag hittade mig själv när jag befann mig på ÖoB och försökte hitta den plats i lokalen som luktade minst äckligt. då förstod jag på djupet den person jag är.
astronauten: om du inte kan ha det grundläggande hyfset att åtminstone kommentera inlägget jag skrivit, utan istället gör reklam för dina mediokra foton, så: NEJ. jag tänker inte rösta på dig. du borde satsa på en annan karriär, kanske någonting med att putsa skor.
m: det var inte åldersångest, det var festångest. en betydligt svårare form.