Så fort ett avskyvärt brott har begåtts i Sverige, och media uppmärksammar det, så kan man ge sig fan på att Leif Silbersky är där. Som en fluga dras till avföring. Jag spekulerar i att det handlar om att han är mediakåt. Jag tror i alla fall inte att någon människa skulle brinna för att få försvara de som resten av samhället redan dömt ut. Den förklaringen har jag förkastat. Ärligt talat brukar jag inte tänka så mycket mer på Silbersky.

Men sen läser jag det här på dn.se:

Men det var inte själva anförandet i sig som upprörde. Utan det var när Silbersky, som han även tidigare gjort under rättegången, ville citera ur Stig Dagermans "Att döda ett barn" som Engla Höglunds mamma inte klarade av att sitta och lyssna längre.

Det här är nog det mest onda och mest känslokalla som man hade kunnat säga. Jag förvånas över att han inte slängs ut ur rätten, eftersom han uppenbarligen inte kan föra sig på ett acceptabelt sätt bland brottsoffrets anhöriga. Vad fan är hans poäng? Förslag tas tacksamt emot.