Så här sent på natten är jag uppe. Javisst. Men jag tänker inte moralisera över er om ni är sådana som kliver upp tidigt på morgonen och ligger helt oproduktiva i era sängar just nu. Själv har jag ju uträttat stordåd. Mellan klockan 22:30 och 02:00 läste jag ut Kopernikanska brev och Det nya Atlantis. Det är ingen större omfattning på dem, men i alla fall. Jag måste ge mig själv lite cred för det.
Hela dagen har mitt samvete uppmanat mig att läsa böckerna till tisdagens seminarium. Jag har tänkt "gå iväg och läs nu, din dumma slyna". Men ingenting hände. Jag läste bloggar. Jag gjorde kaffe. Jag köpte en kappa. Jag läste en artikel om föreställda sjukdomstillstånd från Läkartidningens arkiv. Jag funderade på vad jag ska önska mig i födelsedagspresent. Kurslitteraturen låtsades jag inte om.
Men efter att ha sett veckans avsnitt av Singelmammor och funderat på om jag ska gå in på SVT:s forum och kolla om den galna surkärringen, som vigt sitt liv åt att berätta för internet vilka dåliga mammor Singelmammorna är, hade skrivit ett nytt inlägg - så drabbades jag plötsligt av rättrådighet. Jag skulle läsa böckerna, och så skedde. Jag läste och läste och läste.
Nu sitter jag här, och är väldigt nöjd med mig själv.


När jag har lite tid för mig själv så brukar jag, förutom att utforska internet, utforska mina gamla lunarstorm-dagböcker. Det är fantastiska skatter som gömmer sig där. Mellan 2000 och 2005 har jag regelbundet fört logg om mitt deprimerande liv. När jag läser det slås jag främst av hur olycklig jag var. I vart och vartannat inlägg mår jag dåligt och vill hoppa framför ett tåg. Så minns jag absolut inte den här tiden när jag tänker tillbaka på den. Visst att man blev dumpad, bråkade med sin pojkvän, var ängslig över att vara "rätt", alltid trodde att alla ens kompisar hatade en innerst inne, och framförallt var bakfull merparten av tiden - men vad fan? Det låter riktigt illa. Tänk om jag hade vetat när jag var 20 att jag skulle ha utvecklat hybris när det var dags för 25-årsdagen istället för att ha tagit livet av mig i ett utbrott av självhat? Det hade jag aldrig gått på.

Dagboken är ändå ganska träffsäker om jag får säga det själv. Jag lyckas verkligen fånga mitt eget liv - vilken enorm BEDRIFT. Så jag funderar på att publicera valda delar ur den i bloggen till min egen ära i samband med min 25-årsdag.
Det kommer handla om viktiga saker som: kaffe, självhat, att gå på klubbar och hata människorna där, att hänga upp hela sitt liv på sin pojkvän, att vara en kvasiintellektuell vänsterkid, att inte gå på klubbar som man vill gå på för att man hatar människorna där, blackie lawless, nikanor teratologen, festivaler, ängslighet, infektionssjukdomar och b-luder.