brösthöst
En dålig sak med hösten är den här jävla Rosa Bandet-kampanjen som tar allt fokus överallt. För en hypokondriker och extrem cancer-fobiker som undertecknad är det fruktansvärt jobbigt att jämt och ständigt bli påmind om att man kan ha cancer. Och jag orkar inte ha cancer-nojor, det går inte, mitt liv funkar inte då. Jag kan inte sova, jag kan inte äta, och jag kan inte göra mig av med all oro någonstans. Gå till läkaren då. Nej, det funkar inte heller. Om jag får veta att jag inte har cancer i x, så börjar oron för cancer i y ta över, tills det utreds, varpå cancern i z tar sin början, och så vidare.
Det var ett jävla tjat om cancer helt enkelt. Dessutom hatar jag att det känns som att man är pro-bröstcancer om man inte köper ett rosa band.
Jag hatar att jag jobbar på lindex och måste fråga varenda jävel om dom inte ska köpa rosa bandet. och att jag MÅSTE ha det. Jag har kommit att hata all välgörenhet och tar alltid minst en veckas semester i oktober.
Jag känner mig bara som en jävla hycklare.
jag hoppar över mina kallelser till cellprovskoll för jag är rädd för sjukhus och hade en obehaglig upplevlelse första och enda gången jag gjorde det. det lär krylla av cancer i mig med. och jag får aldrig veta. plus att jag har en hjärntumör...
Jag börjar faktiskt bli ganska lugnt över cancer. Detta i och med att alla symptom jag attribuerat till cancer genom åren har jag nu haft i så pass många år att jag bör ha varit riktigt jävla död vid det har laget om jag verkligen hade haft cancer.
Det otrevliga med rosa bandet och alla andra dylika band av olika färger är att det bara är en liten flagga som folk kan peka på för att bevisa att de är snälla människor som faktiskt inte stödjer cancer. Ingen stödjer cancer. Miljoner människor donerar pengar till cancerforskning helt utan att behöva skryta med att de köpt en liten bit tyg för 15 kronor. Det sjukast är ändå folk som tycker att "vaddå köpa ett rosa band!?! nej nej jag gör ett eget så sparar jag ju pengarna!" och jepp, sådana finns.
Jag tänker bara på Seinfeld "I will not wear the ribbon"..
ska du inte springa tjejmilen? känns som en grej som skulle kunna flyga i dig...
Jag tycker att det är trist att det ska fokuseras så jävla mycket på just bröstcancer. Visst, det är hemskt, men prostatacancer då? Det är ännu "vanligare" än bröstcancer. Eller varför inte alla övriga cancerformer? Det känns som att bröstcancer och dess offer på något viss skulle vara viktigare än alla andra cancerformer, och det gillar jag inte. Förra året köpte vi blå bandet för just prostatacancer, i år kommer jag nog köpa någon annan färg.
clive - i ditt läge skulle jag nog ha uppfunnit ett svart band, mot välgörenhet. eller varför inte the good old armbindel med störande politisk symbol på? hang in there!
jenni - jag grinade under mitt cellprov, det var det sorgligaste jag någonsin varit med om. men du borde gå och kolla, det är skönt när det är över.
henrik - som hon på mitt jobb, då. hon gjorde ett eget.
chompen - det verkar alldeles för hysteriskt. men nästa år ska jag nog springa något anonymare lopp. siktar mot springcross som springs här ute vid oss. 12 km backig terräng.
sandra - det är ju en väldigt rumsren cancerform på något sätt, visserligen tillsammans med prostatacancer. jobbigare att dra in pengar till analcancer. eller lungcancer också. jag tror att man får se fokuset ur ett strikt PR-perspektiv. det här drar in pengar till cancerfonden, förhoppningsvis kommer pengarna fler cancerformer till godo.
säger som olav sa till domar på krogen när han inte viste att hans fru var döande i cancer.
-vi ska alla dö i cancer för eller senare, våra celler är inte byggda för att generera sig i tusen år. vi kommer alla ruttna bort inombords och få cancer som följd.