Vaknade med en äcklig känsla av panik som inte kan ta vägen någonstans. Jag har några saker som jag väntar och väntar och väntar på, men de händer inte fortare för att jag ingriper i förloppet, så allt jag kan göra är att försöka lägga det åt sidan, stå ut med det, det kommer ju att ske. Bara inte exakt just nu. Det är ett tillstånd man kan förgås av.

Sedan gick jag till ett seminarium om Weber och nu sitter jag och glor. Funderar på att liva till det lite genom att dammsuga.

Jag hatar ordet juxtapose, juxtaposition. Det är ju så fult. Men skulle ge många poäng på svenska scrabble.