Är på oförskämt bra humör. Har pulsat djupsnö i någon timme till uttjatade spellistor på min iPod och gått omvägar runt en spattig rottweiler. Nu försöker jag uppbåda inspiration till att diska och komma på ämne för c-uppsatsen (favorit i repris). Ikväll ska jag och Henrik äta på någon restaurang och kanske gå på bio. Fast det verkar bara finnas sugiga filmer på bio. Typ den där med Brad Pitt - jag blir nästan kräksjuk bara av tanken på att behöva sitta instängd i ett mörkt rum och se den. Den verkar så jävla irriterande. Hatar också filmer om kärlek. Kärlek är så uttjatat. Antar att det är för att jag befinner mig i ett stabilt förhållande, jag minns knappt hur det känns att ha "kärleksproblem". Det skulle jag aldrig orka i dagsläget.

Jag har inte rökt på 19 dygn och jag har gått ner 3 kilo i vikt. Kom igen och erkänn att jag är bäst. Det är inte konstigt att jag har tendenser att dras till fascistiska ideologier, det är för att de smickrar mitt ego så mycket. Ja, tihi, jag är visst en sån där übermensch.

Jag hoppas att det framgår när jag är så att säga sarkastisk. Så att ni förstår och så där. Jag vill inte börja behöva skriva ut paranteser efter allt och bara (NOT). Eller (obs! skämt!).