- Hela badrummet är numera klart! Kakeldekormässigt åtminstone. (Bilder vid ett senare tillfälle). Jag har till och med köpt ännu mer larviga doftljus som jag ställt in där. Skämmes! Ja, just det - en sån där rosa, designad, limited edition tub med vademecum har jag ställt in också. Det enda som fattas är väl nya handdukar. Vart köper man fina handdukar som inte luddar? Börjar lite trött på att torka sig i ansiktet och därefter vara svartprickig, rödprickig, blåprickig, eller vad fan det nu är för färg på handduken.

- Blek februarisol gör att man ser ut som att man är inlagd på ett gammalt tuberkolossanatorium. Vintage!

- Henrik kom hem igår för att sova och gå upp och skriva tenta. Nu har han åkt iväg igen, för att fira sin mormor som fyller år. Han kommer tillbaks på måndag. Jag hann inte prata särskilt mycket med honom, för hans hjärna var ockuperad med tankar på avancerad grammatik. Självklart lyckades jag bli sur och skälla ut honom för att han inte ägnade mig någon uppmärksamhet (fast jag liksom köpt doftljus till badrummet, och städat och verkligen preppat för den enda gången på veckan som vi egentligen träffas). Nu ångrar jag mig för min utskällning. Tror att jag sa något om att svenska-hororna i hans klass träffar honom oftare än vad jag gör. (Han läser svenska, och jo, jag använde ordet horor). Att vara svartsjuk är inte så jävla hett. Genom att ge utlopp för sin svartsjuka har man säkert ökat risken att ens partner ska vara otrogen med 10 % - varför skulle någon vilja vara ihop med en gammaltestamentlig gud, ungefär. När jag ser på mig själv som Gud i GT förstår ni säkert vilket hopplöst fall jag är. Men iaf - jag träffar Henrik under ett par timmar och lyckas framhäva det värsta i mig själv. Jag hatar verkligen mig själv ibland. Men könsfördelningen för svenskakurserna på universitetet är ju som den är. Det finns bara tjejer. Det är ju inte Henriks fel.

- Nu har jag några ensamma kvällar framför mig. Kommer göra pastasallad, dra fram Audrey Hepburn-boxen och säkert googla ovanliga cancerformer för att hålla liv vid den stora cancerfobin som jag lider av.