I kölvattnet efter Anna Odells aktion har jag funnit åsikten i kommentarsfältet på flera bloggar att det är någonting mystiskt med psykiatrin. Vetenskapligheten ifrågasätts - hur kunde personalen gå på det? Finns det inte metoder för att testa om psykisk ohälsa är verklig, är de helt utelämnade åt att tolka patientens beteende (som alltså går att fejka)?
Problemet med den invändningen är att den inte gäller enbart för psykiatrin utan även för den somatiska vården. När jag går till min läkare så är det i ett samtal som bilden av min hälsa formas. Jag berättar om symtom, smärtor, tecken som jag upptäckt - jag kanske ljuger, och i många fall är det säkert inte det lättaste att avgöra. Tyvärr är det inte så att man får hoppa in i en maskin som efter en nogrann analys skriver ut en A4-sida med en diagnos åt läkaren.


Nu ska jag ägna dagen åt att läsa Ludwik Fleck - Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum. Jag gillar hans namn. Tydligen ska han ha varit Kuhns direkta inspiration till De vetenskapliga revolutionernas struktur. Som jag för övrigt måste läsa om nu. Det är ju ändå ganska skönt att redan, vid ett tidigare tillfälle, ha läst kurslitteraturen. En känsla av avslappning och lugn.