Idag är en vidrig mitt-emellan-dag.

- Henrik har åkt ut till Ljusterö för att kunna plugga i lugn och ro. Jag är helt ensam och mitt i natten var det någon som smällde smällare utanför huset, så att jag inte vågade somna in. Låg vaken och lyssnade efter ljud i en halv evighet.

- Jag ska laga ett hål i en tand, mitt första hål i en tand. (Patetiskt att jag lyckas få det när jag är vuxen). Har blivit tillsagd att äta ordentligt innan för sen kommer min käft att vara bedövad och oanvändbar.

- Jag ska läsa fyra vetenskapsteoretiska texter tills ett seminarium imorgon. En del av detta kommer jag få läsa in på kvällen - när jag är hunrig och antagligen har svinont efter tandläkarens frammarsch i min mun.

- Och så har jag ont i ryggen. I mitten, lite till vänster om ryggraden. Det är hårt som sten där. Försökte plåga bort smärtan genom att trycka till hårt, upprepade gånger, med en duschborste, utan resultat. Det är helt klart på grund av min skolväska - en hockeytrunk med tjugo kilo böcker över axeln är ingen bra idé. Nu måste jag börja med ryggsäck, det är för sorgligt.

När jag läser min situation i punktform på detta sätt blir jag så sorgsen att jag vill gråta. Vilken jävlig dag.




Låten! God don't want no coward soldier. Har alltid älskat galet religiösa gospelkonstellationer/tjejgrupper. Hade antagligen varit religiös om jag konfronterades med the caravans eller the davis sisters i unga år. Men istället försökte kristendomen att värva mig med hjälp av kristen nu-metal och ettriga käringar som prackade på en Vakttornet.