Jag kommer ihåg på grundkursen i idéhistoria när man fnittrade lite åt Lamarcks tokiga teorier om ärftliga förvärvade egenskaper. Man var liksom besatt av att få veta vem som "hade rätt". Som om det skulle dyka upp en profet i naturvetenskapens historia och bara "ha rätt" om allt. Hatar mig själv retroaktivt.

Funderar på en nätverksanalys kring Darwins Origin of species för c-uppsatsen, men det kan vara a) för stort och b) för gjort. Men jag vill ändå trampa sönder idén om det ensamma geniet som, avskild från omvärlden, kommer på snilleblixtar på sin kammare. Kanske borde ägna mig åt någonting som inte hetsar upp mig så mycket.