Jag tycker att kattmänniskor får ta mycket oförtjänt kritik. För det finns ju trots allt hundmänniskor, och de är snäppet värre. Nästan varje dag på mina promenader stöter jag på en agilitykurs ute på en äng. Där umgås kvinnor, 40-årsåldern, sjukskrivna p.g.a. elallergi, röstar blått och hatar "parasiter", (ni vet säkert typen, annars hänvisar jag till betapets forum för en liten fältstudie), tillsammans med sina hundar. Hundarna ska springa genom tunnlar och springa slalom mellan koner.

Det här tycker de är en meningsfull sysselsättning. Människorna alltså. Garanterar att hundarna skiter i vilket. Men för människorna känns det säkert som att det här är viktigt - att springa slalom med en hund släpandes i ett koppel, skrika kommandon, klä sig i oljerock och få känna makt. Men hur mäktig är man när man måste gå runt och plocka upp avföring från marken? Nej, jag menar det.



Sno stilen - medelålders kvinna med hund



Oljerock, rulle med plastpåsar, Ford Focus och stallkängor.