Min fredagkväll blir först en vända till tvättstugan och sedan På spåret. Ska även försöka läsa till foucaultseminariet. Det låter säkert tråkigt, men jag tycker att det är underbart. Snart har jag rena kläder och ordvitsar i mängder.

Jag har börjat kolla på Pushing Daisies, och jag är inte imponerad. Jag har hört för bra saker om den serien, och det sätter den i en svår sits. Visst är det gulligt, men det saknas något. Det kanske är min känsla för verkligheten som sätter stopp. Varför har hans hund inte nuddat honom på så många år? Varför lever ens hans hund, hur länge lever en hund? Varför formulerade han en regel av någonting som hände en gång (episoden kring hans mammas död)? Varför försöker han inte skydda Chuck lite bättre, tänk om någon råkar snubbla så att de nuddar varandra och hon dör? Vilket idiotiskt litet mordmysterium, dessutom. Och berättarrösten är gay. Jag skiter väl i hur många timmar och minuter någon har levat.

Nej, jag provar väl ett avsnitt till kan jag tänka mig. Sedan får vi se om jag blivit övertygad.