smoke rings - the mills brothers


Nu har jag inte rökt på en vecka. Det har gått jävligt bra, tycker jag. Det var faktiskt inte så svårt och det känns redan bättre. Det är visserligen små förändringar, men ändå. Mitt hår luktar schampo, maten smakar mer, jag har helt klart blivit "rosigare" (hata ordet) i hyn men det bästa ut av allt är ju egentligen känslan av att klara av någonting som skulle vara svårt.

Jag har inte lidit av några direkta abstinensbesvär heller så det vore osannolikt om något av det satte in nu. Själva det psykologiska röksuget är ganska svagt, jag har ingen lust att röka helt enkelt. Nu hoppas jag att det här ska fortsätta gå vägen. Jag vet inte hur länge det måste gå tills man kan känna sig någorlunda färdig med att ha slutat? Kanske aldrig, får man ju höra ibland. Men så vill inte jag gå omkring och resonera. Känner mig ganska hoppfull inför att verkligen vara klar med det här inom en rimligt avlägsen framtid. Två månader?

En nackdel är att jag känner mig uppsvälld. Tycker mitt ansikte ser ut som en liten tjockunges. Det här med viktuppgång är verkligen akilleshälen för mig. Genom att använda nikotin har kroppen ett sämre näringsupptag, så genomsnittliga 200 kcal om dagen kan man plussa på om man slutar med nikotin. Dessutom binder man, initialt, mer vätska vilket bidrar till känslan av att vara uppsvälld. Även om man fortsätter att äta som vanligt (och inte dämpar suget efter nikotin med godis eller liknande) kan man alltså räkna med att gå upp i vikt, men i längden handlar det om så lite som kanske två kilo. Det är förstås någonting jag räknat med och besämt mig för att det är värt, så nu får jag stå mitt kast. Jag får väl banta om det blir outhärdligt.


Kommentarer

Kommentera!

Ditt namn:
Kom ihåg

Din mail:

URL:

Kommentar:

Trackback