walking after midnight - patsy cline
Min söta mamma följde med mig till tandläkaren. Min mamma är barnmorska och barnmorskor tycker att smärta är någonting positivt och helt naturligt. Även om min mamma inte är jätteextrem så känner jag ändå igen mig när jag pratar med andra barnmorksebarn om attityden till smärta genom sin uppväxt. Är man verkligen i behov av en hel alvedon? Det bästa är att bita ihop och stå ut med smärtan. Det är inget farligt, man blir bara redigare så.
Med mamma närvarande blev jag iaf peppad att borra hålet utan bedövning. Och jag är faktiskt glad att jag inte tog någon bedövning, för det gjorde verkligen inte ont att borra. Nu slipper jag vara förlamad i underkäken resten av kvällen.
Även om det inte gjorde ont så tröstshoppade jag ändå smink på Åhléns vid odenplan innan jag åkte hem. Nu har jag köpt världens finaste läppstift fråm Make Up Store i färgen pretty. Det är det fina som Elinkan har på sig i det här blogginlägget.
Fan, nu kokar jag ägg fast jag glömt att sätta på plattan. Ska kolla på Halv åtta hos mig och sedan läsa en massa texter.
Låten.
Kommentarer
clive:
Jag borrar alltid utan bedövning, själva nålen i tandköttet är värre än det korta (men ack så vidriga) obehaget vid själva borrningen.
sofia:
jag är ju lite fascinerad av sprutor och nålar. det är obehag blandat med välbehag när det sticker till och den svidande bedövningen pumpas in. men sen är jag rädd för att få en allergisk reaktion på bedövningen. jag litar inte riktigt på att de inom tandvården kan ta hand om en anafylaktisk chock.
men det gjorde inte så ont, tycker jag. det ilade lite. men det var ett väldigt ytligt hål, också.
Trackback