suzy creamcheese - teddy and his patches
Henrik är en sportnörd av stora mått, kanske den värsta jag träffat förutom min egen mamma. Problemet är att det börjar smitta av sig på mig. Det är ok om det är VM eller EM i fotboll, eller sommar-OS. Då är det ju mass-psykos på riktigt. Man har en giltig bortförklaring, för vem gillar inte att se på en spännande match och dricka öl? Eller en kanske inte lika spännande 100 meters-final och dricka öl? Åtminstone öl-delen av konceptet?
Men nu har jag börjat kolla på längdskidor och skidskytte också. Det vidrigaste med vintersport är publiken. De står i minusgrader med fåniga mössor och hattar och så har de några jävla bjällror som de ringer i konstant. Jag får nästan alltid ett utbrott när jag hör de där bjällrorna. Det påminner mig om att människor är apor, och apor är obehagliga djur. Men förutom bjällrorna så är det, på något oförklarligt sätt, spännande. Jag kommer på mig själv med att lära mig namn och fatta sympati för vissa av åkarna. Jag är t.ex. alltid skeptisk mot Schweiz. Precis som i verkliga livet, är inte det fantastiskt?
Igår tog idrottsnördandet ett till steg, ett steg som eventuellt av nödvändighet kommer resultera i en backlash. Jag började intressera mig för handbolls-VM. Mot slutet av matchen mot Sydkorea kunde jag inte låta bli att ha ett fånigt leende på läpparna. Hurra, äntligen har vi ett handbollslandslag som går för något. Någonting precis så klyschigt, antagligen uppsnappat direkt från någon sportstudio, for genom mitt huvud.
Med anledning av detta, en favorit i repris. Fulaste landslaget från Varan-TV.
Kommentarer
clive:
När jag gick i åttan var jag närmre besatt av handboll och landslaget, jag var tom med lite kär i Wislander. Det om något är ett tecken på att sport och psykos går hand i hand.
sofia:
haha! ja, det är det. jag har en grej för källström, fotbollsspelaren alltså. åt psykoshållet.
Trackback