Ibland, när jag känner mig som världens sämsta människa, går jag in på Aftonbladet Wendela. Då känns allting genast mycket bättre.

"Väntade sju barn - fick åttlingar"
Snyftigt men med ett lyckligt slut, tippar jag. Oj, vilket trauma. Inte anade vi, efter tretusen hormonbehandlingar, att vi skulle kunna få åtta ungar. Typ åtta ungar på max ett halvt kilo var som måste leva i kuvös minst ett år.

"Nu börjar oxens år – en chans till nystart   Mia Törnblom: Punkta upp hur du vill att livet ska vara."
Oj oj, är det oxens år, det var värst. Jag vill att livet ska vara helt fritt från profiler som Mia Törnblom, som är så jävla lyckliga, som har pojkiga frisyrer och klär i limegrönt och ler hysteriskt och har rest sig upp ur en knarkmisär.

"Snart kan du spreja dig kär"
Min personliga favorit.

”Jag råkade skicka hatmejl till chefen”
Börjar tröttna på de här människorna som misslyckas så jävligt med att skicka mail, vara medlem på facebook utan att chefen får syn på festbilderna man är taggad på, med mera. Kan de inte bara sluta använda internet.

"Läsare: 'Han snodde mina schlagerskivor'"
Men han lämnade det tunga artilleriet kvar? Vilken trevlig man.

Dessutom får vi i många fall läsa Malin Wollins kommentarer till artiklarna. Och vem har inte undrat, hur ställer sig Malin Wollin till frågan om det är föräldrarna eller skolans ansvar att betala för ungarnas matsäck? De kunde lika gärna ha hittat på en karaktär, rita en lite lustig bylinebild. Typ flerbarnsmorsa med bröstmjölksfläckar på tröjan, rejäl och lite konservativ, tycker till i meningslösa frågor. Där har vi fångat essensen. Jag tycker att nudlar är ganska gott, sluta klaga alla studenter! Ungarna får äta det som bjuds. Man är väl inte den som är den. Nu packar jag ner gubben å ungarna i bilen, dags för lite egentid! Det ligger godispapper i hela bilen. Vad är det för fel på en vanlig tjock-TV?