Jag tänkte ännu mer på det där med stress. En stor del av stressen när man pluggar kommer från att man alltid har någonting man borde göra. Är man någon gång klar, finns det ju alltid något mer som man skulle kunna göra. Sysselsättningen flyter ut över veckorna, tar över helgerna och kvällarna och koloniserar till slut hela livet. Jag läser i sängen, på bussen, i soffan, medan jag äter frukost, lunch och middag. Det finns inget fackombud som åker hem till mig och kontrollerar mina arbetsförhållanden, för det är på sätt och vis jag själv som är min arbetsgivare, det är jag som har hittat på att det är synd att slösa bort dyrbara minuter när man äter - då kan man ju lika gärna plugga samtidigt.

Steg ett är att röja undan för att kunna ha lediga kvällar och helger. Jag och Henrik har därför nu börjat boka grupprum på universitetsbiblioteket ett par gånger i veckan och gå dit och jobba istället för att göra det hemma. Det är en otroligt oinspirerande plats utan en distraktion så långt ögat kan nå. Där kan vi inte göra något annat än att plugga. När man går därifrån, då är man klar för dagen, punkt slut.

Världens lättnad att den här helt uppenbara lösningen äntligen nådde även mig. Så nu sitter jag här och lider i min sysslolöshet, men helgen är till för rekreation har jag hört talas om.