Jag har börjat med tandtråd igen, eftersom jag ville kunna vara ärlig om tandläkaren frågade om det och jag sa "ja". Jag är en tandtrådsperiodare. Efter ett tag brukar jag nämligen börja oroa mig för att mina pekfingertoppar ska trilla av. Det är en äcklig sak med mitt jobb. Nyfödda bebisar har ibland något extra finger och då knyter man tråd hårt runt roten på fingret. Efter ett par dagar trillar fingret av. Precis det tänker jag på när jag virar tandtråd runt pekfingertopparna. Men man måste ju offra lite. Min mamma har sagt att tänderna är det viktigaste man har. Det kändes fint när hon sa det till sitt eget kött och blod.

Ikväll ska vi förresten åka hem till mamma och pappa och träffa min moster som är på besök. Sedan ska vi åka hem till Emily och Chavah, de har nämligen flyttat till en ny lägenhet som jag ännu inte sett. Jag kommer att dricka vin. Jag kommer att ångra mig imorgon när jag ska läsa Weber. Jag har lärt mig det om honom nu. Det är inte svårt att läsa Weber, han är inte särskilt komplicerad. Men han skriver väldigt tungt och träigt, det är omständigt, han kommer in på sidospår, det är översatt från tyska, o.s.v. Därför måste man ändå tänka att det kommer ta mer tid än man tror. Men Gadamer tidigare i veckan var bara frustrerande. Att en text som handlar om förståelse kan vara så tvetydig och svårförstådd - fanns det någon dold avsikt med det eller? Det hela ledde till att jag började tänka mig att han hette Gargamel istället för Gadamer.

Nej, nu ska jag gå på en promenad, sedan ska jag kanske försöka klippa min lugg.