LLC pratar med en läkare på Södersjukhuset om yrken och kläder.


Det är lika intressant varje gång jag kommer till mitt extrajobb på sjukhuset, att undersöka vilja identitetsmarkörer som är hårdvaluta för tillfället. I en värld där det råder en superstrikt dresscode, arbetsgivaren tillhandahåller dina kläder och hygiensjuksköterskans hygien-PM strippar dig på alla ringar, armband, nagellängder och utsläppta hårslingor finns det inte så många ytor kvar att skapa ett jag på. Den yta som finns och som används mest är skorna.

Sedan de vedervärdiga crocsen kom har de förstås intagit sjukhusen med storm. De anses vara bra arbetsskor, även om de beskyllts för en del incidenter. Förutom funktionen kommer de i flera färger, (vem i Sex and the City är du?), modeller och numera kan du utsmycka dem med s.k. jibbitz. Som utomstående, ännu inte insocialiserad i denna praktik, är det nästan omöjligt att förstå hur vuxna människor i sin yrkesroll väljer att framställa sig såhär. Jag tror att det sista ett par färgglada foppatofflor dekorerade med blommor eller smileys signalerar är professionalitet. Den i övrigt strikta dresscoden, den väl synliga namnskylten och stetoskopet runt halsen skär sig mot de crazy-frog-galna skorna.

Sjukhuspersonalens klädsel är förstås inte bara en fråga av hygienisk och praktisk karaktär. Snarare är klädseln föremål för olika vårdideologier (i brist på ett bättre ord). När jag under en tid arbetade på Södra BB, som har hand om mödravård, förlossning och eftervård i en "hemlik" miljö, ombads jag bära privata kläder (tillsammans med landstingets förkläde för att signalera att jag var personal). Tanken var i grund och botten att sjukhusmiljön och associationer till den traditionella vården kunde verka avskräckande på patienterna, som för övrigt inte skulle kallas patienter utan familjer. Genom små avsteg från vårdens utseenden och termer ville man skapa en helt annan atmosfär som skulle inge lugn och självsäkerhet. Liknande angreppssätt verkar ha funnits inom psykiatrin. Min mamma berättade om sin praktik på ett mentalsjukhus i Jämtland under tiden hon studerade till sjuksköterska, att personalen bar sina privata kläder. Som nykomling kunde hon alltså inte se skillnad mellan personal och patient. Återigen fanns säkert idéer om att fjärma sig från den traditionella vården, kanske utmärka sin disciplin på ett specifikt sätt, och att förmå skapa en så hemlik miljö som möjligt.

(Psykiatrin ger ett annat exempel på hur små modifikationer av ytan används för att signalera ny tid, ny ideologi. Under det tidiga 1900-talet började man tänka om kring hur mentalsjukhusen skulle se ut. De små cellerna med gallerförsedda fönster skulle inredas med sängbord med dukar på, en blomma i en vas, solstrålar som sken in. Överallt på mönsterbilderna av den nya psykiatrin skymtar blommor och dukar. Det låter förstås så enfaldigt när man skriver det såhär: de hade stoppat in en blomma i rummet, men skillnaden är ju milsvid.)

För både psykiatrin och obstetriken gäller att det är ganska enkelt att komma på anledningar för verksamheterna att fjärma sig från föreställningar om den traditionella vården. Förlossningen är i sig inte någonting sjukligt, genom att skymma den tekniska utrustningen på förlossningsrummet med en träpanel, inreda med trevliga gardiner och låta personalen bära privata kläder så tar man bort just känslan av sjukhus. Man signalerar att förlossningen inte är en livshotande situation som kräver bekymrade män i vita rockar, vagnar i rostfritt stål klädda med sterila gröna operationsdukar med instrument på, ständiga pip och larmsignaler i bakgrunden. Samtidigt hämtar både psykiatrin och obstetriken legitimitet och auktoritet från associationerna till den traditionella vården. Även om det inte finns en operationssal på Södra BB, så finns det en hiss till en operationssal på Södra BB. Behövs den "riktiga" vården är den bara sekunder därifrån. I tider när psykiatrin ifrågasatts har man tagit hjälp av just schablonbilder av "det riktiga sjukhuset" för att skapa en ny image. Observera att jag inte vill mena att psykatri och obstetrik är brutalt annorlunda från andra medicinska discipliner, men de har på sätt och vis möjligheten att vara det.

Jag är nästan sjukligt intresserad av sånt här. Jag älskar att analysera hur man inrett väntrummen på en vårdcentral, hur man instruerar personalen att bemöta patienterna, hur man benämner patienterna, hur personalen ska klä sig, vilka klädkoder som uppstår på de minimala ytor som inte redan reglerats ... Jag skulle kunna hålla på i evighet. Men nu ska jag istället gå och lägga mig. God natt!