Jag somnade efter lunchen. Vaknade upp med kuddskrynkligt ansikte och skavande kläder, och var jättegrinig. Tre-årings-humör. Sedan spelade jag lite tv-spel och det blev bättre. Lax till middag och det blev ännu bättre. Enda problemet nu är att jag inte är trött. Vilket inte ens är ett problem, för jag har en del läsning att göra.

Jag och Henrik fascinerades just över att diskussionerna på whoa verkligen inte utvecklats sedan man själv var en liten skitunge som fick ut något av att diskutera saker som "nynazism" och "utilitarism". Apropå det, idag på biblioteket, i kopieringsrummet, råkade jag ut för de där pretantiösa filosofistudenterna man blev varnad för innan man började läsa på universitetet. Bara det att man numera genomskådar dem på en gång. En av dem pratade högt om att han var utilitarist, för att uppnå den största möjliga lyckan, det var hans drivkraft. Jävla 1800-talsmänniskor.

Låten. Måste få en kommentar. Det är så underligt, jag hatade verkligen den här låten. För bara några år sedan rös jag av den. Men nu, när allting runt omkring den är helt överspelat, när den är gammal och inaktuell, så upptäcker jag att den faktiskt inte är så jävla dålig. Just nu har jag till och med fastnat på den. Jag vill ha hans kläder i videon, som myskläder. Gå till ICA i dem.