morgonjogg har galla i mund
Gud, vilken bajsnödig rubrik. Men nu när jag kommit på den så får jag en tvångstanke att jag måste använda den. Så, uthärda!
Imorse vid nio, efter en halvtimmes snoozande, klev jag upp ur sängen och drog på mig joggingkläderna. Klunkade lite vatten och gav mig sedan iväg. Återhämtningsvecka den här veckan och jag skulle springa lätt distans, 3 km. Av precis den anledningen skulle jag köra passet på morgonen. Jag är ingen vidare morgontränare. Tycker att allting blir bättre om jag gör det åtminstone efter lunch. Och då menar jag lunch som i två måltider in på dagen. Innan frukost är jag knappt att betraktas som en mänsklig varelse. Och innan frukost mår jag alltid fruktansvärt illa. Men tre kilometer i lugnt tempo borde jag åtminstone klara, även i så miserabelt skick. Det gjorde jag också. Med spysmak i munnen. Varför är det så? Jag vill aldrig mer träna på morgonen, men det är lika bra att inse att jag kommer behöva göra det fler gånger, och till slut så kanske jag vänjer mig. Men nästa gång får jag se till att äta något innan.
Distans: 3,00 km
Tid: 00:18:50
Snitt: 6:17 min/km
Impressive att ta sig ut på morgonen, utan mat i magen!
jo, men det kommer nog inte att upprepas. jag får helt enkelt konstatera att jag tillhör den där sorten som inte klarar av någon träning på tom mage.
jag tycker att du ska skita i att träna på morgonen om du blir illamående och hatar det, i stället för att köra på någon slags "man vänjer sig med jävligheten" attityd. Det finns ju ganska många timmar kvar på dygnet att springa på i stället,
jocke - morgonträning på frukost ska jag vänja mig vid, för det kommer nog bli nödvändigt, med mitt oregelbundna jobbschema. plus att om jag ska springa något lopp kan det vara bra - de flesta lopp verkar gå på förmiddagen har jag iaf fått för mig.
sen har jag hört att några lätta pass innan frukost är bra för att lära kroppen använda fettreserver som bränsle. nu menar jag inte som i att man bränner procentuellt mer fett, utan att man kan lära kroppen/tvinga den att använda fett som bränsle. vilket vore bra om man ska springa långt. för det goda syftet kan man ju ta några kräk-pass, men först ska jag hitta något mer gediget att backa det med en diverse blogginlägg, från visserligen av mig betrodda personer.