Idag ska jag försöka få färg igen. Den här gången i Hagaparken, tror jag. Eller vet fan inte om man vågar visa sin blekfeta lekamen bland så mycket folk. Grejen är att klockan egentligen måste bli lite mer, jag vågar inte vara ute i den här ekvator-strålningen som är mitt på dagen. Då kommer jag snart att se ut som en lädersoffa.

Sen ska jag och Henrik åka och hälsa på Emily. Hon är lite sådär härligt bitter och arbetar i en skoaffär. Vilket, lite krasst, gör henne till the Al Bundy of min vänskapskrets. Hon kan berätta anekdoter om hur provstrumporna i nylon frasar över en äldre dams torra och spruckna häl och få det att låta som poesi.