Joggingrundan igår känns verkligen i knäna. Det ömmar när jag går. Eh ... inte bra kanske. Återigen blir jag lite orolig. Och kopplar till en grej jag läste i Fitness Magazine om att kvinnor har lättare för att skada t.ex. knäna under ägglossning, hormonellt är det ett taskigt läge, bara, och jag har faktiskt ofta problem med knäna under de perioderna. Det funkar helt enkelt så att knäna blir ömma efter träningspasset, även efter ett spinningpass som ju inte ger någon tyngre belastning på knäna. Har jag nämnt förut att jag gärna sluppit födas som kvinna? Helt värdelöst tycks det mig.

Jag får helt enkelt gå en kort promenad innan jag börjar jogga fortsättningsvis, så kanske det inte blir en chock för knäna. Jag tycker ju att jogging i sakta mak är uppvärmningen, men knäna kanske tycker annorlunda. Sen är nog knäna förtjänta av att jag tar mig samman och gör de styrkeövningar jag borde göra. Starkare muskler i fram och baksida lår ska kunna ta en del av stötarna som knäna i dagsläget tar. Ja, jag ska faktiskt skärpa mig.

Visst, jag tycker att det gott kan kännas i kroppen att man sprungit dryga nio kilometer backar, och lite ömma knän (båda knäna) är säkert bara ett tecken på lite överansträngning, inte en riktig skada som kommer vara med mig. Det kommer att lägga sig efter någon dag, men det är nog inte så bra, utan något slags varningstecken. Jag borde vara försiktigare med att öka på kilometrarna. Jag blir så trött, för jag orkar ju springa. Hjärta, lungor och hjärna orkar, men benen är inte på samma nivå ännu. Jag kanske måste springa ännu långsammare när jag springer "långt". Jag har så svårt att skilja mellan olika fart, bara jag inte känner mig särskilt flåsig går det ju inte automatiskt långsamt för benen. Två års spinning tycks ha försatt ben och hjärta i ett ojämnt förhållande till varandra som märks när jag springer.

Med detta i åtanke skjuter jag på milträningen en vecka. Måste fundera noga vilket program jag egentligen ska ta. Blir det 50 minutersprogrammet så tänker jag åtminstone inte använda mig av tidsangivelserna, utan gå mer på känslan som beskrivs, lugnt ska kännas lungt, o.s.v. Kanske kan jag landa mellan 50 och 60 minuter på så vis? Det vore inte så illa. Mitt stora problem är att jag inte kan ta det lugnt när jag utformar min egen träning. Jag övertränar säkert, och det är ju också där som ett träningsprogram kommer kunna hjälpa mig.