Ikväll gick jag på spinning. Det har blivit sommarschema på gymmet och jag har inte längre någon koll på instruktörerna och passen. Blev en chansning, helt enkelt. Men det visade sig vara ett ganska bra pass. Kanske inte min favoritmusik, (det är det iofs aldrig), men jag gillade upplägget med mycket tempoökningar i intervaller.

Den senaste tiden har jag varit så trött. Visst, jag har plötsligt börjat springa snabbare än jag brukar, utan att känna att jag tar i mer. Jag blir bättre, så något bra gör jag. Den här tröttheten känns inte kopplad till tempot heller, snarare en allmän dålig känsla av att krafterna tar slut och då tar det tvärstopp. Oavsett om det är i näst sista låten på spinningpasset, efter 4,8 av 8 km på joggingrundan, eller om det är i mitt övriga liv (där manifesterar sig inte ett tvärstopp lika tydligt, kanske).

Idag var det tvärtom. Äntligen. Jag hade hur mycket krafter som helst. Hade kunnat ta en timme till, på en gång, när passet led mot sitt slut. Jag kanske trots allt hade hamnat i en svacka när det gäller att hushålla med energin? Nja. Men nu ska jag inte analysera sönder det här. Ska bara njuta av att vara stark igen.