Att stuka foten visade sig vara jävligt mycket jobbigare än jag först hade tänkt mig. Jag tänkte att det skulle vara borta över en natt. Kanske fortsättningsvis vara lite öm där, kanske inte redo för att typ … vandra i fjällen eller någon annan större påfrestning som ändå inte känns särskilt sannolik att inträffa under min livstid. Men nu är det den tredje dagen och det är fortfarande smärtsamt att stödja sig på den foten. Idag orkar jag inte linda in foten i ”bandaget” (en vit strumpbyxa i en nyans jag aldrig riktigt kommit överens med) utan nu får foten ta och ge sig. Det här har jag inte tid med. Önskar att jag kunde gå på händerna eller något, så att jag kunde gå på en promenad. Vad som helst, men inte sitta stilla, det kryper i hela kroppen på mig när jag måste vara stilla.

Har så tråkigt att jag börjat spela Sims 2 igen. Jag har skapat en familj med värsta playergubben som hittills skaffat två barn med två olika kvinnor och är nu på gång med en tredje. Det är något uppenbart fel på mig, och det kommer verkligen till sin rätt i det här spelet. Jag är värsta … Fritzl light. Jag njuter av att plåga. T.ex. har jag:

- Börjat feeda en av simmarna. Hon ska gödas till hon blir fet och olycklig.
- Murat in en av simmarna som straff. Hon kissade på sig, och höll på att dö. Efter ett tag började jag få skuldkänslor och släppte ut henne. Men nästa slyna som den där kåtgubben låter flytta in i huset ska få dö där.
- Skapat massor av otrohets - och svartsjukedraman. Det är väl bristen på spänning i mitt eget liv eller något.

Hjälp. Jag har inget liv. Det mest spännande som händer i mitt liv är typ att jag har slut på kaffefilter. Vad ska jag göra? Hur skaffar man sig ett liv? Jag är 25 år, halvful men inte helt socialt obegåvad. Hur går jag tillväga för att skapa något minnesvärt av min twenty-something-period?