Idag har man haft spenderarbrallorna på. Hela dagen har jag och Henrik gått i affärer, bokstavligen tills för typ en timme sedan, då vi kom hem igen, efter att ha gått hela vägen. Mina fötter är i princip bortdomnade. Men en rutig kjol, en randig tröja, ett korallrosa nagellack, tre par trosor (köp 3 betala för 2) och en sailor-byxdress (!) har jag med mig hem.

Längst uppe i PUB-huset ligger Pom Pom Parlour, och jag hade aldrig varit där, men hört så mycket bra om den butiken, så idag när vi var i trakterna var jag tvungen att gå dit och kolla. Snygg butik i burleskstil med en hel del sexleksaker, bland annat. Klädutbudet var inte gigantiskt, men jag spottade den här byxdressen från ett avstånd och drogs mot den som en mal dras mot ljuset.

Först trodde jag att det var en klänning, men i provhytten blev det uppenbart att det var en byxdress. Då skiter jag i den, tänkte jag. Dyr var den ju också. Men sen så bara: nej. Varför ska jag alltid vara så jävla trist för? Bara handla så billigt som möjligt och i det närmaste ha som princip att klä mig trist och intetsägande, så att ingen ska lägga märke till mig. (Sånt är jobbigt, att bli utstirrad o.s.v.). Alltid detaljgranska allting, för tänk om det blir en valk om man sätter sig ner, eller tänk om en cellulit skulle råka synas om jag klämmer ihop låren och det är strålkastarljus. Sådär är jag alltid när jag provar kläder, så jag köper ingenting jag vill ha på mig. I alla fall så gjorde jag en pakt med mig själv att jag ska börja använda alla coola kläder jag har, som bara hänger i garderoben och är för "festliga" för att få komma fram, någonsin. Jag ska börja köpa det som JAG vill ha, oavsett om någon stirrar på mig, om jag är för fet för det, eller för gammal, eller vad som helst. Nu skiter jag i allt sånt. Och jag började med att köpa den här byxdressen.