Spinningpasset igår kändes som en kvart. Det var frustrerande käckt och hysteriskt - men hur går det till när tiden förkortas på det där sättet? Det borde vara någonting positivt, för "tiden går ju fort när man har roligt", men det var alldeles för kort tid för mig. Jag njuter något perverst av att svettas och plåga mig upp till maxpuls, och vill dra ut på eländet.

På fredag provar jag ett 75 minuter långt spinningpass. Jag är bjuden på tapas hemma hos Ida på fredagkvällen och måste förtjäna alla avhopp från dieten med blod, svett och tårar. Plus att det ska bli ett intressant experiment. Om jag klarar 75 minuter så ska jag prova ett 90-minuterspass innan midsommar. Och blir jag helt hooked på det här med att konditionsträna under väldigt lång tid så får jag väl börja åka runt och ta såna där spin-a-thons, där man spinnar i åtta timmar eller så. (När ska man gå på toa?)

Men idag ska jag gå på det där step-passet och skämmas över min dåliga koordination, vakna upp imorgon med helvetisk träningsvärk. Pepp.