Jag var på KB idag och läste Polyfem. Älskar romantiken. Först fick jag ta av mig ytterkläder och lägga "värdesaker" och skrivblock i en lånad plastpåse. Sen fick jag gå igenom metalldetektorer. Uppför en trappa låg specialläsesalen för oss som är lite speciella. Där fick jag ta ur "värdesakerna" ur plastpåsen (typ plastpåse-förbud) och registrera mig i en liggare med namn, namnteckning och klockslag, samt visa upp allt jag tog med mig och byta ut mina blytertspennor mot KBs blyertspennor. Sedan fick jag en inbunden bok. När jag läste den skulle den ligga på en särskilt kudde och jag fick inte hålla den öppen med handen utan var tvungen att använda som ett tungt skosnöre som håller boken på plats.

När jag satt där så tänkte jag att om det här blir mitt källmaterial, då kommer alla mina dagar att vara såhär. Jag kommer vara down med säkerhetsrutinerna på en vecka. Jag kommer bli bekant med alla de där bibliotekarierna som ser så ängsliga ut så fort jag rör vid någonting som är gammalt. Jag kanske till och med kommer att äta lunch med de där gubbarna som bara är där, de verkar inte ens göra något, de bara går runt och låtsas ha viktiga ärenden, det är jag övertygad om.

Och dessutom fick jag tvångstankar. Tänk om jag skulle spotta ut ett tuggummi i boken och bara smälla igen den. Eller ta fram en märkpenna och bara markera en mening. Och sedan säga "det här tycker jag var viktigt" jättehögt. Jag undrar vad de skulle göra med mig då.