Idag har jag jobbat och det känns verkligen i benen. Är det inte spinningen så är det åtta timmars gå-omkring-och-fixa-grejer-på-jobbet. Idag var jag på en förlossningsavdelning, då är det mycket blod som ska fixas. Blodpåsar som ska hämtas, blod som ska ph-testas i en maskin på en annan avdelning, blod över en förlossningssäng och en massa instrument som ska tvättas bort. Dagens tips: blodfläckar tar du bort i kallt vatten. Och jag har ont i benen, alltså. Känner mig alltid som om jag blivit målgrupp för vätskedrivande medel efter ett arbetspass. Måste ha minst fem liter som skvalpar i högra vaden. Imorgon kommer det vara borta och jag kommer känna mig skitsnygg, i jämförelse.

När jag kom hem från jobbet hade Henrik gjort allt som jag i hemlighet drömmer om ska vara gjort när jag kommer hem. D.v.s. det var rent och prydligt, ljusen var tända (positivt då vi saknar en hel del välbehövda lampor i vardagsrummet), sängen var bäddad och på köksbordet stod en bukett tulpaner i en vas. Tulpaner och ordning och reda är det bland det bästa jag vet.