Ursäkta mig. Men FAN VAD JAG HATAR MIN UPPSATS. Jag har aldrig känt den här frustrationen över någonting skolrelaterat tidigare. Det är som att jag har hittat världens minst inspirerande ämne. Nu är jag fast med det. Varje gång jag öppnar dokumentet med uppsatshoran i så får jag ångest och vill gå och kräkas. Jag är egentligen klar. Jag måste bara dra några slutsatser och återkoppla mina resultat till kontexten och forskningsläget. I tre enkla steg. Med så få ord som det bara går (för jag har redan dragit ut på sidor rätt mycket nu). Men det går liksom inte. Snälla Gud och Jesus, låt mig få lite kraft att skriva klart den där sista skiten nu! Resten är bara korrekturläsning, kolla att noterna stämmer och annat mekaniskt, själlöst tjafs som jag klarar utan gudomlig inspiration.