Det finns en viss slags människa, förslagsvis på facebook, som inte kan skriva en enda mening utan en smiley. :)

Helt urskiljningslöst och närmast tvångsmässigt inflikas kolon och paranteser var fan som helst i en text. Det värsta med det är att det smittar. Tillslut måste man själv också lägga till smileys, för annars verkar man hård och lite barsk i tonen på internet. Som en uppretad Marit Paulsen ungefär. Medan smileyn neutraliserar allting. Fast det gör den ju inte. Några exempel:

Länge sen sist! :)
Smileyn på det uttalandet låter som att man tycker att det är ganska bra att det var länge sen sist. Så tänker jag välja att tolka det, i alla fall.

Ska vi dricka öl? :)
Låtet lite fjolligt. Som om det här med att dricka öl krävde lite mystiskt fnittrande och kanske lite spelat motstånd för att vara riktigt ok och rumsrent.

Morfar har dött. :(
... och alla känslouttryck jag kunde komma med var den här "ledsna smileyn".

Med detta sagt måste jag själv sluta ta till det här billiga greppet så lättvindigt. Det är den kortsiktiga lösningen, för att man inte vågar stå för sakernas tillstånd och för att man är i konstant behov av att distansera sig från sin omvärld.