Jag har ju varit borta ett tag. På Ljusterö närmare bestämt. Jag har firat födelsedagar, ätit god mat, druckit vin, latat mig men också provsprungit efter att ha vilat lite p.g.a. benhinnesmärtorna. Jag och Henrik sprang 6 km i skogen, hade ingen klocka med mig, men runt 40 minuter tog det. Ska inte ljuga: det var så jävla jobbigt, men inte i benen utan konditionsmässigt. Jag vet inte varför, jag har bara vilat i 1½ vecka och gått på spinning istället. Så jag tippar på att det var någon slags pollenreaktion. Benhinnorna känns iaf inte alls, så det är ju bra.

Idag var vi i alla fall tvungna att åka hem. Men istället för att åka buss eller bil så tog vi båten. För det verkade lite roligare. Det var jag, Henrik, Henriks syster Erika och hennes pojkvän Sebastian. Vi fick först åka till färjeläget i Östanå, varifrån man tar färjan över till Ljusterö. Där fick vi fälla ut en semafor. Jag visste inte vad en semafor var innan, men i det här fallet var det en vit pekare i trä som man fällde fram så att båten skulle se oss och stanna vid vår "hållplats". Det funkade och vi kom ombord på m/s Sjöbris. Jag och Henrik bänkade oss ganska snabbt utomhus. Det blåste rejält, men vi beställde öl så det gick bra i alla fall. Stockholm är helt sjukt vackert. Man glömmer det ibland, men idag kom jag på det igen, på den där båtresan. För då fick jag se Stockholm som jag nästan aldrig ser det i vanliga fall. Jag blev nästan tårögd.

Bilderna kommer från Ljusterö. Lagom till båtresan hade såklart batterierna tagit slut.