Den senaste tiden, när jag lagt ner det här med att äta kött, fast jag äter fisk, för att ja ... jag trivs så, helt enkelt. Under den här tiden har det hänt att några oroat sig för mig. För att jag inte får i mig alla näringsämnen, alla vitaminer och mineraler och så vidare. Vilket känns som en absurd grej egentligen. Och jag äter antagligen mycket bättre nu än jag gjort tidigare under mitt liv.

Men ändå gnager den där misstanken i mig. Jag borde kanske äta något tillskott? Och jag hittar till sidor som b-vitaminbrist.se där man kan göra självtester. Testa sig själv och se om man ligger i riskzonen. Det visar sig att jag ligger i någon typ av riskzon. Men inte för att jag inte äter fläskfilé varje dag utan för att jag är kvinna i fertil ålder. Allt annat med mig är top notch: jag är ung, jag är frisk, jag äter inga mediciner, jag tränar, jag äter massor av grönsaker, o.s.v.

KVINNOR I FERTIL ÅLDER
Både folat och B12 är oerhört viktiga för fostrets utveckling och tillväxt redan under de första veckorna efter befruktningen. Du som är kvinna i barnafödande ålder rekommenderas därför ett ökat dagligt intag av folat/folsyra för att du ska vara säker på att ha tillräckliga nivåer redan vid befruktningstillfället. Samma rekommendation gäller under hela graviditeten och amningstiden.

Jag blir bara så jävla förbannad av det här testresultatet. Kan nästan inte finna ord.

Finns det något mer jag kanske borde göra, som kvinna i fertil ålder? Inte röra mig alltför häftigt, bära luftiga byxor av bomull och öva på att byta blöjor? Det är förstås otänkbart att man kan vara kvinna i fertil ålder och inte bry sig ett skit om ifall man har tillräckliga nivåer av folsyra inför något fucking befruktningstillfälle. Jag vägrar behandla min kropp som om det enda den ska duga till är som ett mysigt litet hem åt ett foster i ett par månader. Och jag blir förolämpad när jag sorteras in i en kategori av människor som ska behandlas med kosttillskott - inte för att de själva behöver det utan för att arten behöver det.